”PBL, plan- och bygglagen, den är nyss omgjord för att den var så dålig. Den är fortfarande dålig fast på ett annat sätt”
Ungefär så sa han, Göteborgs nye stadsarkitekt, Björn Siesjö. Man kan ju gissa att han har lite smekmånad ett tag i nya ämbetet och lite fräsch vilja att provocera så han säger en del bra grejor. Lite mer än man annars hör från dem som bestämmer.
Uttalanden som ”tvånget att bygga p-platser höjer hyrorna” och ”vi har inte råd att tillgänglighetsanpassa allting” gör honom nästan lite radikal som officiell person i den ställningen. Det låter som p-normen ryker och hisskravet med. Kanske kan vi bygga enstaka lägenheter på 23 m2 där man får kliva ett par trappsteg upp och inte självklart kan rotera en rullstol i badrummet?
- – - – - -
Det var debattkväll på Älvrummet i tisdags, den 17 april – ämnet var Göteborg som blandstad.
Två timmars debatt, en panel med sju personer, en moderator. Panelen bestod av Anna Van Der Vliet (Mobile Art Production) som jobbar med tillfällig utsmyckning i stadsrummet, Hans Lind (fastighetsekonom KTH) som är namnkunnig i bygg-Sverige, Mark Isitt (arkitekturskribent) som fått stort utrymme i GP och lite här på Sync Blog, Johan ”Red Top” Larsson (kulturföretagare) som ordnar konserter och annat, Johannes Åsberg (YIMBY) som nästan är synonym med Yimby Göteborg, Birgitta Lööf (planchef vid stadsbyggnadskontoret) som bland annat jobbat fram planen för Södra Älvstranden och Björn Siesjö förstås. Alla på en gång.
Sju personer i panelen, lägg till att publiken skulle medverka med frågor, då blir det tajt och avkortat. När moderatorn Morten Lund (Chalmers) tidvis dessutom gav sig själv mest utrymme så blev det än värre. Kort och avklippt. Allt på en gång.
Så, konkret, sades det något av värde?
Svårt att säga. Bredvid mig stod Björn Siesjös bägge före detta kompanjoner på Kanozi Arkitekter. Ingen av dem var särskilt imponerad av utfallet. Same old story var känslan. Kanske blir det så när frågan är för allmänt ställt, för många skall hinna prata och tiden är för kort?
Van Der Vliet, Red Top och Isitt hade väl ärligt talat inte särskilt mycket att bidra med. Johannes Åsberg strider ju på barrikaderna för lokaler i bottenvåningen och mot köplador, det är väl bra, kanske. Birgitta Lööf är en luttrad tjänsteman, hon påminde om att det måste få ta tid, stadsbyggnad går inte fort.
För mig som yrkesskadad byggare så är det mest intressant att höra Hans Lind prata om de realiteter som råder, rent ekonomiskt. Trots hans ibland övermåttan raljanta ton så är det det väl så som han säger? Pengarna styr. Det hade varit roligt att höra honom prata mer om hur planarbetet kan ta hänsyn till ekonomin, det är ju liksom ingen idé att planlägga något som sen inte går ihop sig ekonomiskt.
- – - – -
Nej, jag tror inte det framtida Göteborg blev mer blandat av debatten. Det hade varit roligt att höra en konkret diskussion om och svar på ett par konkreta frågor från publiken:
- Varför kan kan man inte skriva in valfri användning av bottenvåningen i alla hus?
- Kan man tänka sig att avstå tillgänglighetskravet om man bygger en våning uppe på gamla hus? Vindsvåningar utan hiss!
- Om nu alla vill ha blandstad – vad är som står i vägen?
Jag kan tänka ett par stötestenar till som jag vet att jag själv, Björn Siesjö och fler snubblar på:
- P-platserna – måste vi bygga dem? För vem? Behövs det fler parkeringar?
- Är kraven på bullernivåer rimliga? (Det stoppar många projekt redan i sin linda)
- Är det rimligt att detaljplanearbetet är så trögt? att tolkningarna är så stela?
Jobba på de frågorna så ses vi igen om ett tag.
- – - – -
Det finns saker i livet som är märkliga. Till exempel det faktum att jag, som så många andra småföretagare, har en kroniskt dålig förmåga att hantera egna kvitton. Jag vet att många duktiga, framgångsrika företagare får ungefär samma älskvärt formulerade mail:
”Saknar kvitton på din Mastercardfaktura för mars månad.
Och februari och januari också faktiskt, om du har glömt.
Med vänlig hälsning
Bokföringen”
- – - – - -
Nu är jag jag ju inte bara företagare utan även pappa, så jag rafsade ihop allt jag hade i kvittohögen, stuvade det i en plastpåse och tog hem det. Lösningen fanns ju hemma i Familjen AB.
Den på bloggen närmast rikskända sjuåringen som transformerades till åttaåring har lite i skymundan varit nioåring och är nu på slutfasen som tioåring. Snart elva alltså. Hennes egenskaper och sätt att bete sig i ekonomiska spörsmål är alltså grundligt redovisade tidigare. Hon är dessutom ljuvligt nöjd med att sortera och strukturera saker, lägga i ordning och pricka av. I koncentrat kan man säga att hon har allt som krävs för att sortera mina kvitton.
Ja, eller nästan då. Hon förhandlade självklart fram en ersättning på hundra kronor för egen del. Ingenting är gratis.
Frid och fröjd. Hundra spänn, det känns värt det. Ända tills hon börjar. Då kommer frågorna.
- Varför skall Sync betala din parkering?
- Har du handlat på Systemet för Syncs pengar?
- En vegetarisk !? Vem har ätit vegetariskt?
Det var inte min tanke att jag skulle behöva stå till svars för vad jag handlat. Tror hon att HON är revisor?
Efter en stund så är inspirationen inte lika stor
Hon: – Det här är tråkigt 
Jag: – Ja, du fattar varför jag samlar på hög
Hon: – Det är ju bättre du lägger dem i ordning direkt
Så. Ett angrepp på min ordningssinne och min disciplin också. Tack, kära dotter.
- – - – - -
Så när jag så enfaldigt tänkt att hon skulle bli en simpel byggprojektledare så kanske jag var för blygsam, han kanske blir revisor. Just nu är det i och för sig smyckesdesigner, delfintränare eller allra helst bonde. Artist skulle också funka, sjunga och dansa i utbyte mot lyx, flärd och berömmelse. Men, som sagt, bonde – ”inte så lyxigt” – det verkar hon tro på just nu.
Eller revisor då.
- – - – - -
Ett anbud inlämnat. Konkurrensen där kan inte vara den bästa 
Är det fler än jag som undrar det?
Är mutaffärerna bara bluff?
Finns det skäl för Göteborgs relativt färska rykte som mutornas huvudstad?
- – - – -
Man börjar ju undra ändå. TV-reportagen i Uppdrag Granskning och GP´s skriverier i ämnet är graverande. Den här bloggen, inte minst, har ju glatt hakat på i något slags drev.
Men utfallet för Schultz & Co är lite tunnt. Det har blivit friande domar i några fall, det har blivit ganska utspädda i andra fall. Vi vill ha något matigt nu – miljoner, svarta pengar, golfresor, sommarhus, vulgärlyx och smaklöshet.
Stefan Allbäck har ju fått ge den mutande byggmästaren ett ansikte, han är ärkeskurken. Dagens besked att Stefan Allbäck och några av hans hantverkare åtalas för skumrask till ett värde av drygt 30 000 kr känns lite….fiasko. Finns det inte mer? Vad hade Janne J och UG-redaktionen för underlag? Kommer det mera?
Frågorna hopar sig. Mut-Göteborg matchar inte förväntningarna så här långt, tycker jag. Om vi inte passar oss så kanske vi kommer betraktas som mer normalkorumperade inom kort.
Vi får nöja oss med humorn. GP-redaktionen måste ha haft roligt när man hittade en bild av en Allbäck med ett illa dolt flin och med Göran Johansson i oskärpan i bakgrunden, säkert från en mysig mingelsammankomst för stadens goa gubbar
- – - – -
GP. Mer på Sync Blog om Allbäck.
Sync noterar att Otto Eriksson på Forum Arkitekter skriver ett debattinlägg i GP som svar till Annelié Hulthéns och Anna Johanssons dito för någon vecka sen.
Han ställer en del befogade frågor, Otto. Till exempel kan man ju undra varför inte de 7 500 bostäder byggs som redan finns i detaljplan. Det är fler än Otto och jag som undrar lite. Vissa debattörer, påhejade av Babro Engman på Hyresgästföreningen, har en teori om att branschen håller igen, att man medvetet stryper tillgången för att hålla uppe priserna. Fan trot´.
Jag är mer inne på att bostadsexploatörer (OBS . inte alltid samma som byggbolagen) helt enkelt inte ser tillräcklig vinst i projekten. De gör hellre något annat. Den möjliga vinsten ställs mot risken, risken är för stor och man skiter helt enkelt i det.
- – - – - -
Sossarnas utspel har fått en del repliker.
Moderaternas Jonas Ransgård och Martin Wannholt säger sig ha lösningen, det är lite stormagat att säga så, men ok. I koncentrat ungefär så här: Rappare och mer krativ hantering av detaljplanearbetet, låt exploatörer använda egna konsulter. Bättre övervakning så att byråkratin inte fastnar. Mer och fler villaområden med egnahemsbyggen.
Centerns Rickard Nordin och Ola Johansson tycker att vi skall rösta bort bostadsbristen. Tyvärr tillför man inget, jag gissar att man kände sig tvugna att delta i debatten, men att man hade svårt att bidra med något konstruktivt. Nu röstar jag inte i Göteborg i vilket fall, men jag gissar att detta inte ökade Centerns inflytande.
Kristdemokraterna tar fram stora kanonen, kommunpolitikern David lega får understöd av bostadsministern, Stefan Attefall. Här bränner det till lite grann i alla fall, tycker jag. Attefall har gjort lite avtryck under sin tid vid makten. Vi som följer byggbranschmedia på nördnivå III vet att han gått hårt åt kommuner som sätter högre krav på energiåtgång, seg planhantering, etc. Han menar också att man från statligt håll, till exempel i lagstiftningen för överklagandetider och handlingstiderna för detta.
Här påminner han majoritetsföreträdarna i Göteborg (S) - ”Men vi kan aldrig komma ifrån att det är kommunerna som sitter på planmonopolet och har bostadsförsörjningsansvaret”
Kurt Eliasson, vd för bransch- och intresseorganisationen Sabo gör också ett inspel. Var han befinner sig på den politiska kartan vet jag inte, men han har varit ordförande i IFK Göteborg och jobbat länge inom allmännyttan så han har säkert god kontakt med Hullthén och co . Han vill sänka momsen på bostadshyror och slopa fastighetsskatten för hyresfastigheter. han utgår från att det också ger utslag på hyresavin för den enskilde.
Eliasson, den gamle blåvittarn, har en god tanke. Jag är inte helt klar över vad det får konsekvenser för samhället i övrigt. men om det faktiskt blir så att en normal lägenhet blir ett par tusen billigare i månaden så kan det vara en väg att gå. Nu har ju jag omfattande luckor i min kunskap om nationalekonomi, men om någon skall betala mindre och bygget fortfarande är lika dyrt så måste det mindre pengar någon annanstans. Vem tar den smällen?
- – - – -
Nåväl. Om man försöker sålla bland den politiska geggan så finns det väl lite substans, i alla fall?
Jag måste nog läsa alltihop en gång till och fundera på det. Återkommer.
- – - – -
Vi besökte mässan igår. Nordbygg 2012 får strax över medel i betyg.
Det första vi snubblade över var Byggtjänsts monter med massa skojiga böcker.
Kollegan plockade raskt ihop en packe böcker ur fyndlådan, sen betalde han dem och fjäskade sig till att få ha påsen ståeende för avhämtning vid hemgång.
Nåväl vid hemgång hade vi inte huvudet med tydligen, så det står en betald påse med godsaker där fortfarande. Vi får se hur det går.
Annars var det ganska matigt och välfyllt. Lite väl många hurtiga sportprofiler som tramsar runt i verktygshallen mend hockeyklubbor och fotbollar. Rimligt många kranar med öl, själv höll jag mig fram till fyratiden, men jag tycker det är fint att de som vill starta med en storstark kl tio på morgonen kan få göra det. I övrigt lite som vanligt men ännu mer energismart/passivhus/plusenergihus.
Vi besökte dessutom ett seminarium hos Cramo, de har många bra idéer om hur man driver byggen energisnålt och effektivt. Intressant.
Bäst var ändå nötterna i Bosch-Siemens-montern. Andra kollegan vill snacka allvar med en av säljarna om ett högst verkligt projekt, så vi andra hängde kvar och började testa den grymt fräcka, nya iduktionshällen för förtio papp. (JAg är inte prylgalen, men den vill jag ha!)
Nötterna? Jo, cachew som var lätt pimpade av den inhyrde kocken. Det lät enkelt – rostade nötterna hade fått en sväng med socker och salt i en panna ihop med två droppar vatten, sen hade nötterna fått en stund i röken och fått den fantastiska arom, spänst och smak som gör dem till de godaste nötter vi någonsin smakat.
Vi tackar Bosch-Siemens för detta – sicka nötter
- – - – - -
Ja, citatet är alldeles färskt och kom efter det att jag, på engelska, försökt förklara problemen med tröga detaljplaner, strikta byggregler och ekonomiska förutsättningar för bostadsbyggande.
Han som uttalade orden är vår nyanställde från Egypten.
Tidigare i morse pratade vi om att göra en studieresa till hans hemland Det passar säkert skitbra, för då kan vi prata lite med hans kompisar (”sort of activists”) om det här med human rights.
Jag menar – så att de inte drar det alltför långt, alltså. Frihet, demokrati och sånt är väl bra med undvik kraven på max bakgrundsbuller 55 dB vid bostadsbyggande.
- – - – -
Ja, det här är exempel på vad som dryftas på ett tåg i riktning mot Nordbygg. Byggmässan i Stockholm är igång, vi är på gång dit och jag är som vanligt skeptisk.
Den trägne bloggläsaren vet att jag under en period byggde mycket för en korvhandlare. Han var exeptionellt bra på att marknadsföra sina produkter. När han hade total dominans på ölkorvar modell 30-centimeter så lanserade han självplockkorv – små, korta stumpar av samma korv blev en ny produkt.
Marknadsföringen? – Ät mindre korv! eller – Min är mindre än din!
(vet inte varför jag kom att tänka på det, men det ger sig säkert längre ner i texten.)
- – - – - -
Så till allvaret – en debattartikel i dagens GP. Anneli Hulthén och Anna Johansson (S) skriver om sin syn på bostadsbyggandet.
Jag tar mig friheten att skala bort den politiska pajkastningen, fokuserar istället på faktiska innehållet och kopplar det till min vardag och kanske till Syncinlägget om planer häromdagen. Here we go.
Hulthén/Johansson listar problemen, inget nytt i sig. Unga göteborgare har liten möjlighet att få lägenhet och bor kvar hos föräldrarna. Utsocknes studerande har lika dåliga förutsättningar förstås. Näringslivet har bekymmer att locka folk till regionen när det saknas attraktiva bostäder.
Dessutom är det ett socialt misslyckande att vi inte kan fixa bostad åt dem som flytt eller flyttat från andra delar av världen, det bromsar integration och förlänger tiden på flyktingförläggningar.
(OBS – (s) var mer försiktiga i sin formulering, jag är mer radikal i den frågan)
Så, bristen på bostäder drabbar i någon mån alla och kostar samhället duktigt mycket pengar i uteblivna intäkter (näringslivet) alternativt onödiga kostnader (sociala problem).
- – - – - -
Orsakerna som Hulthén/Johansson ser det är två. Överklaganden och bristen på statligt stöd.
Eeeh, statligt stöd är inte min favoritlösning. Möjligtvis kackar jag i eget bo här men så fort det finns en reform som ger möjlighet att plocka hem bidrag så anpassar byggbranschen sig snabbt, dock utan att det egentligen blir så mycket billigare i slutänden eller för den sakens skull så mycket mer bostäder byggda. Nuff said.
Problemen med överklaganden av bygglov och detaljplaner är mer påtaglig. När vi satt på lunchsamtal i förra veckan med ett gäng fastighetsägare, ett par arkitekter och en politiker från Byggnadsnämnden, så var en annan fråga ännu mer aktuell – svårigheten att ändra en detaljplan överhuvudtaget. I debattartikeln skriver man att man måste ”våga okonventionella vägar att komma igenom det snåriga regelverket”. Det rimmar väldigt dåligt med vad vi i branschen upplever i realiteten.
Faktiskt så snuddar man i debattartikeln vid några lösningar som är intressanta.
- ” Vi kan tillåta högre hus som ger fler bostäder på samma yta. Vi kan driva på ombildning av vindar och andra utrymmen till lägenheter.”
Ja, det är poppis att kalla det förtätning. Jag gillar det jag med, men bromsen ligger i de sega detaljplanerna, höga krav på tillgänglighet och buller gör det ännu svårare. Det krävs mer mod hos dem som ger bygglov och de behöver uppbackning från politikerna. - ”Vi kan till exempel pröva att importera färdiga lägenhetsmoduler för snabb montering.”
Ja, det är poppis att kalla det industriellt byggande när man hittar på system. Jag gillar det jag med, men bromsen ligger i att bygglagstiftningen ritar allt större, dyrare hus åt oss och att vi tycker att 50 m2 per person är en normal bostad, det alltså drar åt samma håll, dyrare. Moduler, industriellt, systemtänkande – whatever – skall vi bygga billigare så måste något mer fundamentalt ändras.
- – - – - -
Slutklämmen andas optimism – ”Vi tror dialogen med byggindustrin kan bli bättre om vi lägger manken till”.
Ja. Prata och äta luncher och sånt är viktigt.
Men sen måste man göra något också. Det är inte lätt.
- – - – - -
För länge, länge sen skrev jag detta om detta.
vi börjar bli många på kontoret nu och behöver en informationstavla.
(jag förväntar mig att förmedla arbetsordrar, pekpinnar och någon enstaka uppmuntran)
Sync var på lunchsamtal idag. Smickrande för en såpass oborstad byggslusk att få sitta i sällskap med arkitekter och fastighetsägare och prata om bygglovshantering.
Upprinnelsen till detta var att Carl-Otto Lange som sitter i byggnadsnämnden i Göteborg slängde ut en fråga på Linkedin:
Det blev lite gensvar från olika håll. Hans Knutsson på Forum Arkitekter svarade i förstås i det forumet, men bjöd också in Cato för ett möte IRL. Cato var inte sen att haka på.
En fördel med IRL är att det kan kombineras med mat och det lockar ju mig. Så vi fick lunch, en riktigt bra sallad som jag tror Hans Knutsson själv lagat och sen förpackat i arkitektsnygga portionsförpackningar i miljöriktig kartong.
Medans vi andra smaskade sallad så fick Cato hålla låda ostörd. Han berättade lite om vad de gör där i Byggnadsnämnden varannan tisdag, han fick det faktiskt att låta som de gör en hel del. Planer högt och lågt, bygglovshantering och knöliga specialfall.
Efter den genomgången fick övriga komma med exempel på hur bygglovstrassel kan se ut och hur det drabbar. Knutsson visade på ett exempel där en gammal plan sätter stopp för mer i handel i en kåk trots att huset innehållit just handel och butiker under lång, lång tid. Man kan också se att tolkningen av planen varit mer generös under 80- och 90-talet för att nu vara mer bokstavstrogen, milt uttryckt. Ett av tusen exempel där planen inte säger det alla inblandade tycker rent förnuftsmässigt, samtidigt är byråkratin runt ändringen så stor att det inte kommer bli av. Fail.
Andra exempel var där man fått avslag på ansökan om ny plan för påbyggnad av bostadshus med hänvisning att man sannolikt inte skulle klara bullerkraven. Det satte effektivt stopp för 80 nya lägenheter i centrala stan. Detta trots att byggherren vet att man kan lösa detta med tekniska lösningar.
En intressant aspekt kom fram när man pratade om tider för planändringar. I regel tar det ett par år att få igång planarbetet och sen något år att genomföra det. En fastighetsägare med hyresgäster som jobbade inom telekom hade i det sammanhanget skrattat och sagt att hans hyregäster vet ju inte vad det producerar/säljer/yillverkar om tre år. Utvecklingen och förändringen av lokalbehov går snabbare än så.
Just problemet att få igång planarbete verkar vara en svår nöt, det tar lång tid och kommunens resurser räcker inte till. Ärendena står på kö, väntetiden kan om man inte prioriteras bli flera år. Cato hade tyvärr ingen enkel lösning på det. Det får av rättviseskäl inte bli en ekonomisk fråga, att kunna köpa sig en detaljplan skulle bara gynna de redan rika. Klokt.
Jag kunde inte låta bli att störa mig på att kvarnarna tuggar lite långsamt när planarbete väl gått igång, byråkratiskt och långsamt. Nu har jag inte sett så många planer ta form, men ändå, jag tror det kan bli mycket effektivare och målmedvetet.
Vi gjorde en snabb vända genom det nya förutsättningarna runt kontrollansvariga, startbeskedet och det smått otroliga kravet på slutbesked innan ibruktagande. Hur den texten kunde åka med genom hela remissarbetet, beredningen och ända in i lagboken är en gåta.
En lite mer känslig diskussion är hur tjänstemännen på Stadsbyggnadskontoret hanterar en bygglovsansökan, hur man ofta vill rita lite själv och kanske har mer synpunkter än vad lagen faktiskt ger rätt till. Tjänsteutövningen skall styras av lagar och regler, inget annat.
- – - – - -
Nettot av diskussionen blev ändå att bygglovshanteringen verkar blivit trögare och att man mer nu än förut får ett nej till svar. Däremot är min och flera andras känsla att man på kommunerna taggat sig för att klara uppgifterna i själva byggskedet enligt nya PBL:en som ju ställer mycket högre krav på tjänstemännen och kommunens resurser.
Planerna kan gå snabbare, men ingen verkar ha medicinen som löser gåtan hur de skall komma igång snabbare.
Mer hinner man inte på knappa två timmar
- – - – - -
Handelskammaren har gjort en lite studie i dessa frågorna – den finns här.
