Låtsas-veckan slut på Sync – på måndag blir det allvar igen

Veckan som gick här på bloggen var ju på låtsas. Låtsas-inläggen var dock helt sanna och finns på riktigt.

Sync har lite mycket just nu, det startade fler projekt än väntat, överaskande och roligt. Sen har vi ju några gamla problem lagda på hög att tas omhand när det blir som mest att göra. Det kommer möjligen gå ut över kärnverksamheten bloggen. På riktigt.

————

Låtsasvärlden inne i fantansin finns ju som tur är kvar för att närsomhelst formas till det man vill för stunden önskar eller behöver. När jag var riktigt liten så hade jag en låtsas-kompis som hette Kajsa. Kajsa var en kille som var med och ställde till sattyg i största allmänhet, han bodde oftast i tvättstugan. Min bror hade Lomben som bodde i Lombenskåne, det fanns en hel gäng med kompisar till honom också om jag minns rätt. Jag tror varken Kajsa eller Lomben varit så aktiva på sista åren men då var de säkert viktiga för oss och roliga för omgivningen.

I byggbranschen har vi en mängd stora och svåra problem som med bara lite fantasi egentligen är ganska lätta att reda ut. Jag vet att jag lätt svävar iväg som byggfilosof och önsketänkare – Men det kanske är det som saknas? – ett naivt ifrågasättande utan att behöva räkna hem den ekonomiska vinsten.

Utan att ha något chans Nobelpris i ekonomi så låtsas jag helt fräckt att det blir lönsamt om vi slösar mindre, gör mindre fel, blir lite gladare på vägen och när Någon Annan är identifierad (=vi själva!) och gör det han skall så vi slipper lämna ansvaret till Ingen.  Det funkar i min fantasi, i alla fall.

————

(Tack, rektor Wallberg på Mullbergaskolan för inspiration till denna veckas verklighetsflykt)

Lyssna nu, arkitekter!

Sync har vunnit en seger. Igen. Möjligtvis symboliskt och utan reellt värde men prestige och vadvardetjagsa-känslan kan räcka en hel helg.

Saken är den av vi i ett projekt hjälper en fastighetsägare att omvandla en kåk till ny träningsanläggning. Den blivande hyresgästen är en förening av hurtigt hoppande människor. När vi kom med i spelet så hade en arkitekt redan gjort en ritning som ett förslag på utformning av lokalerna.

Jag läste, tittade på huset, tittade på ritningen:
Bra? Ja, önskemålen uppfyllda.
Snyggt? Ja, fina färger och visioner.
Rätt? Nej, det går inte att bygga.

Nej, det går inte att ta bort alla pelare i ett hus om taket och våningen ovanför skall vara kvar. Man kan säga att det inte behövs så många timmars lek i sandlådan eller i kuddrummet på dagis för att inse det. Jag fick det obekväma nöjet att på det första mötet jag var med på förklara för den tänkta hyresgästen att den ritning som gjorts under lång tid med viss möda och rätt så mycket pengar inte funkade i verkligheten. Det är snömos, önsketänk eller helt enkelt klantigt ritat. Nu är just den här hyresgästen en föreningen med goda krafter i styrelsen som kan lika mycket (mer?!) om byggande än Sync. Så det bistra beskedet landade rätt, det kunde slutat med hårda ord, en besviken fastighetsägare och upprörd hyresgäst. Men – faktiskt inte.

Ibland har man tur.

———-

I tisdags, några veckor senare, så hade vi nytt möte. I hyresgästens befintliga lokaler så har man satt upp ritningar och bilder på den nya etableringen. Väggen i konferansrummet är klädd med visionerna.

Ser du vad det står på lappen, strax till höger om de färglagda ritningarna.

Jo, det står – Sync, vi fattade vad du menade och förmedlar det här.

Drömkund så långt jag tror det fortsätter så också…

——–

Så budskapet här – förutom att manifestera självgodhet och egen excellens - är att det även för arkitekter är ett rimligt krav att skisser i tidigt skede faktiskt går att bygga i verkligheten. Skalan rör sig från oskicklighet till bedrägeri, och det hjälper ingen i branschen att bygga (rita?) luftslott som slutar med problem för alla.

För övrigt önskar vi god helg

Låtsas-gubbar 5 – Efterlysning! Vi söker Ingen

(en sprucken högtalarröst frågar om och om igen, alltmer desperat)

- Någon Annan? Finns Någon Annan närvarande?

Var är du?
Finns du?
Varför håller du dig undan?
Hallå, kom fram. (…ett eko klingar av i mörkret…)

Nej, den forskningen gick ju käpprätt åt h-e.

Skit.

Byggblasket ville ju så gärna veta. Jag med, och jag hade ju lovat. Men den där Annan håller sig undan. Hans att-göra-lista bara växer hela tiden. Jävla Annan, smitare. Svikare. Eller – inte svikare, han har ju faktiskt inte lovat något, han har ju egentligen inte blivit vidtalad. Kanske vet han inte ens om att vi kallar honom för Annan? Vi kanske använder fel namn? Han kanske heter Något Annat?

Så här långt har Sync´s forskningsteam kommit i veckan. När inte Någon Annan gör det där sista viktiga, svåra eller enkla då lämna han ju vidare till sin kompis. Ingen.

———

Ingen. Den riktigt farlige skurken i alla sammanhang. Vem har ansvaret för att skyddsräcket står kvar? Någon Annan? Jaha, men om inte han gjort sin grej, vems fel är det då om det illa? Jo, Ingens!

Blasket har just upptäckt Tredje man. Jag uppmanar Tredje man att akta sig väldigt noga för Ingen. om Ingen har samordningsansvaret på ett bygge så skall man gå i en stor cirkel runt det. Så är det.

———

Sync kommer nu skicka in ansökan om ett nytt miljonanslag för nästa veckas forskning. Det kommer förmodligen vara väl använda pengar, det är det ju nästan alltid här hos oss.

Välkommen till nya kontoret

Vi har hyrt in oss på nytt kontor. Vi har ju fram tills nu suttit gratis i ett stort tomt hus som vi hoppas snart skall byggas om. Eftersom vi är konsulter och lite fina i kanten vill ju inte gärna sitta kvar där när arbetarklassens hejdukar kommer och börja riva och stöka runt. Det skulle kunna störa vårt kaffesnobberi och vårt ansträngande och mycket viktiga arbete med att starta om den jävla datorn som trilskas hela tiden. Nä fy.

Så vi vi packade portföljen (symboliskt alltså – kollegan har ryggsäck) och drog till Järntorget. Centralt och lätt att hitta. Tji fick vi.

Vi hittade ju in, lite koll har man ju. Men om vi hade sagt till en kund eller sammarbetspartner eller annan individ att komma dit då hade det kört ihop sig. Man möts av det här. Entrén till vårt nya kontor är dörren till vänster i bild, fint va? Helt ok i alla fall men totalt omöjligt att komma dit. Byggare dåliga på att kommunicera. Jag vet.

om man går ditåt då?

Ja – ehh – kanske…?

Kolla en skylt med hänvisning! var?

Där! Den är säkert 10×32 cm, den syns nästan på tre meters håll.

———

Det här är en blogg om byggbranschen. Huset i detta inlägget ägs av kommunen och förvaltas av ett kommunalt bolag, lokalerna hyrs ut kommersiellt. Jag kan ställa mig utanför och räkna gubbar och maskiner och säga ungefär hur mycket bygget omsätter varje dag. Budget för att göra ett par hänvisningsskyltar som fungerade skulle förmodligen sticka iväg upp i höjd med kostnaden för sockerbitarna och mjölken man har till kaffet .

Fastighetsägaren har betalande hyresgäster, hyresgästerna har kunder och besökare. Byggentreprenören har ansvar för arbetsmiljö och människors säkerhet. Det krävs egentligen så lite och ändå blir det fel. Det är pinsamt, uselt och precis som vanligt.

———

För övrigt är vi grymt glada för det nya kontoret. Bygget i fråga skall bli en rockklubb med scener, bar och rubbet. Vi är fett nöjda med det.

Extrainsatt meddelande! Sync finns på riktigt

Ja, mitt i Sync genomgång av låsasfigurerna i byggbranschen så händer det saker på riktigt också. Sync Blog finns nästan fysiskt nu.

Jo, det kanske inte är skäl att stoppa pressarna direkt och sopa rent framsidan på Aftonbladet för att få värsta scoopet. Kanske inte. Men Sync har gjort debut som underhållare. Ett arkitektkontor bad om ett föredrag om entreprenadjuridik i allmänhet och vad de själva borde bli bättre på när de gör sina handlingar. (Känslan är på ett ungefär = Här ligger en gravad hund.)

Vi tänkte ha det en timme ungefär och sen lite after-work med gott vin och så, säger arkitektchefen då.

Aha, tänker jag. Jag skall vara den som gör alkoholen avdragsgill denna gången. Nåväl, vad är en bal på slottet?

———–

Nu är det här inget Sync tar lätt på. Frågar en arkitekt på viset – Vad borde vi bli bättre på? – så har han skitit i ett blått skåp. Det blir en lång timme. Ojojoj.

Sync har ju dessutom polare som backar upp – en här på bloggen tidigare nämnd jurist som inte backar för lite hårda tag – han kommer stå snett bakom och dra till på volley om någon börjar ifrågasätta. Ha.

————

Jag tänkte börja med att fråga hur ofta de vet vad det är för entreprenadform de ritar för, handläggarna vet säkert men alla de andra som får en begränsad uppgift att lösa, vet de? Hur ofta vet de vem som skall använda handlingen de just producerar, och vet de vad den egentligen skall användas till?Naturligtvis frågar jag hur ofta det är som de har läst AF-delen. Det tänkte jag toppa med att fråga hur ofta (om någonsin?) som de vet hur ersättningsformen är i entreprenaden, löpande eller fast. Poängen är att jag tycker man måste begripa hur handlingen du upprättar skall användas, av vem dem skall användas och i vilket syfte den skall användas.

När jag varit lagom spydig så klipper vi till med att allt som produceras (skisser i tidigt skede, sms från arbetsplatsen om måttsättning fönster, tankspridda telefonsamtal, idéer kläckta på språng) kan användas i en juridisk tvist. Rättare sagt – när det blir tvist då gräver någon fram det du gjort, sagt, antytt, missat, gissat och mörkat. Det är inte roligt med tvister.

Sen har jag skrämts färdigt. 

Efter det infaller förmodligen som en del kallar för Finsk stämning. Lite obehagligt, lite pinsamt och ganska tyst. Då tänkte jag clowna lite,  förklara entreprenadformerna helt annorlunda än vanligt och beskriva hur en platschef egentligen har det (han som skall använda deras ritning). Blogga lite lajv liksom. Då blir nog skoj igen.

————-

Sen blir det vin. det är ju i alla fall skoj, helt säkert.

Låtsas-gubbe 3 – Han hänger på en krok

Sync sorterar just nu ut liken i garderoben och det lustiga filurerna som inte fanns men ändå spelade någon slags roll. Läs serien från början.

På en rörfirma för länge sen så fanns det gubbe. Eller egentligen – en i högsta grad fiktiv gubbe. Firmans glada delägare hade spikat upp ett par brallor, stålexdojor, en tröja och en keps på väggen. Sen hade man ritat öga öga näsa mun – och vips – så hade man fått den som behövdes. Fattar ni?

Jo, för på skylten jämte stod det:

”Kära kunder, denne gubben kan ni få direkt, de andra på firman kan dröja lite.”

Jaha.

Där stod jag som ett fån – avslöjad – kund som jag var. Alla de gånger jag ringt och jagat gubbar som måste komma genast, mitt bygge var ju vikigast, och inte kunde väl jag ha planerat det så mycket bättre heller, nej, som offer för omständigheter och all världens jävla otur så måste jag väl för h-e stå först i kön till direktservice på en VVS-firman? Eller?

Jag har väl snuddat vid det där ämnet förut, det att många av oss förutsätter att alla andra har lediga resurser i beredskap och en vilja att släppa allt för att lösa just vårt problem. Skall det funka så får det faktiskt hänga en gubbe på en krok. En på varje firma. Minst.

———

Det här var för ungefär femton år sen men jag fattade budskapet typ nu.
Tack för det, Rörteam Hansson & Melin (R.I.P.)

Låtsas-gubbar 2 – Dr Bluff

Näste man som skojat friskt på låtsas. Läs serien från början.

Han dök upp från ingenstans, trevlig svensk man av äldre årsmodell. Enligt egen uppgift var hans största problem att han båt (skepp?) inte kom in i gästhamnen, den var 90 meter lång och fick stanna utanför Älvsborgsbron. Han behövde i alla fall ett schysst boende för sina tvillingsöner som skulle börja på Chalmers. Vi hade just fått ledigt en lägenhet på 370 m² för syndigt många miljoner skulle passa som hand i handske.

Mäklarn gjorde sig till och inkvarterade honom på bästa hotellet, den stora båten var ju bara på väg men inte framme än. Arkitekten och jag, som var projektledare, gjorde dyra timmar för anpassningar och justeringar. Allting klaffade perfekt. Men bara nästan.

Just det. Det var för bra för att vara riktigt ok. Vi gick omkring och undrade hur en svensk stenrik miljardär kunde poppa upp helt okänd för oss. Gissningarna blev krystade. Mäklarna började ana oråd, projektägaren som är en luttrad man sov allt sämre. Arkitekten som är seglingsintresserad hade frågat köparen i allmänna ordalag om sånt som seglare snackar om. Gubben hade då blandat ihop Tall Ships Race med Americas Cup. Lite svårt att tro att han höll på med kappsegling på elitnivå då, som han själv sagt sig göra.

Sen – som i reklamen – plötsligt hände det. Flax. Projektägaren är på en rätt fancy restaurang med bekanta och – se på fan – där sitter köparen vid bordet jämte och dinerar i sin ensamhet. De språkas och säger på återseende på måndag. Då skulle miljonerna och lägenheten byta ägare.

Senare på kvällen kommer en servitris diskret till min vän, projektägaren, och frågar försynt om han känner mannen som suttit vid bordet bredvid. Han hade tyvärr missat att betala notan innan han lämnade stället!

—–

Betänk läget – köparen var en mycket betydelsefull kund, han hade kostats på en hel del under några veckor, han skulle betala en ansenlig summa pengar ett par dar senare och hade redan fjärilar i magen. Vad väljer man i det läget?

1. Betalar hans påkostade nota, som han ”glömt” betala själv och låtsas som ingenting när man träffas på banken?
2. Inser att man just lärt känna Dr Bluff?

—–

Det går bra att gissa nu!

Låtsas-gubbar 1 – Fejk-professorn

Först ut i Sync´s serie om låtsas-gubbar på riktigt är en klassiker i våra kretsar. Fejk-professorn.

Professorn jobbade på Handelshögskolan och hade köpt den dyraste lägenheten i ett projekt där jag halkat in som platschef. Han hade ju jobbet runt hörnet så han var ofta på bygget.  Trevlig som fan. Aldrig sura miner. Han beställde en öppen spis, blev inte nöjd, vi slog ner den och byggde en ny, han var inte riktigt hundra nöjd, vi slog ner och byggde en ny. Kostnaden på en halv miljon svalde han enkelt. Han var en drömkund, trevlig och belevad, han accepterade alltid kostnaderna efter sparsam diskussion.

Vid ett tillfälle så satt vi och gick igenom den blivande belysningen och andra elfrågor. När det blev tal om inbrottslarmså sa arbetsledaren för elentreprenörn att de minsann inte jobbade med Falks och sådana firmor som lurar in kunderna i långa avtal med dyra månadsavgifter. Då klippte professorn till med att han varit VD för Falks i två år. Elektrikern blev ganska så spak då.

När bygget var klart och han skulle flytta in så försvann han. Han var tvungen att dra till USA ett par veckor, visst inga bekymmer. Men tiden gick och det började kännas i magen på projektägarna, någonting var fel. Mäklarn började kolla igenom sina papper. Professorn hade aldrig betalt handpenningen, det strulade med något, men mannen var ju trovärdig, välbeställd och professor. Ha!

Han försvann från jordens yta. Projektägaren tog en UC på honom. Lysande!  Betalningsanmärkningarna fyllde tre A4-sidor! Han hade alldeles säkert V.I.P-kort hos Kronofogden också. Inkomsterna var mer blygsamma, milt utryckt.

Mannen var en bedragare. Det märkliga var att det var helt utan egen nytta, han hade ju inte tjänat en krona på detta, bara iscensatt en happening och fått vara ompysslad kund i ett exklusivt byggprojekt ett litet tag.

Han hade inte pengar nog att ens ärligt åka spårvagn, faktiskt.

——-

Nej, och han var inte professor heller. Tack för att du frågade

Låtsas-Leif, du är unik (men du är inte den ende)

Rektor Leif Waldendorf på Mullbergaskolan finns inte på riktigt. Påhittad. Men hans finns ändå, han fyllde år i fredags, jag är kompis med honom på Facebook. Är man med på Facebook så finns man. Väl?

Hursom. Han är inte den förste låtsasgubbe jag råkat ut- för. I byggbranschen har vi fler fiktiva karaktärer än nödvändigt. Vi vet att de inte alltid finns, men ändå existerar. Typ. Till exempel så har Byggblasket har med ljus och lykta sökt efter en av dem – Någon Annan.

Någon Annan? Ja, den jäveln skulle man få tag i, han har mycket på sin Todo-lista, den killen. Han skall städa bygget, skrubba det sketna dasset, ställa in mjölken efter fikarasten. Han skall dessutom lösa besiktningsanmärkningar och göra slutkunden nöjd när alla andra på bygget dragit iväg på nya äventyr. Herr Annan! om du läser detta – hör genast av dig till Sync´s huvudkontor! (Mail går bra).
(OBS – Sync Blog är jämställd och Annan är inte könsbestämd än, men all vår forskning hittills tyder på att vederbörande är en man.)

——–

Jag har börjat kategorisera personer som inte finns men existerar ändå. Listan är inte färdig, men den finns …

1. Hitte-på-gubbar
2. Borde-finnas-gubbar
3. Sol-och-vårare

Leffe på Mulberga är ju klockren på kat.1, Mr Annan kvalar in i kat.2. Sync kan möjligen snart börja skratta åt några av dem i kat.3 som vi råkat på. Dr Bluff som figurerade i ett projekt för några år sen, och naturligtvis fejk-professorn som köpte lägenhet utan en krona på banken. Det finns nog flera om vi skrapar lite på ytan.

Sync lanserar serien ”Låtsas-gubbar på riktigt”. Vi är byggare så vi tar det okronologiskt och helt utan styrsel. Start imorgon.

——-

Vet inte varför – men jag kom just att tänka på en rolig lapp jag såg en gång på en dörr någonstans.
”Morgondagen inställd p.g.a. bristande intresse”
Sitter den lappen uppe imorgon, då blir det ju inget förstås.

När blir det lika skoj på riktigt?

Jag är ju en naiv drömmare som gärna lever i ett parallellt universum lite så där lagom laidback och skönt, på flykt undan otäckheter och trilskande kaffemaskiner. I den riktiga verkligheten är ju lite svårare att få in i samma feelgoodflow.

Mullbergaskolan finns fast inte riktigt på riktigt, bara på låtsas men den finns på nätet. Jag läser, skrattar och imponeras. Häromdagen gjorde rektor Wallenfors ett inlägg på Newsmill. Det är en seriös debatt-sight. Det var stor humor. Fejk-rektorn fick in ett så underbart inlägg om Revolutionen mot Evolutionen. Redaktören på Newsmill måste tyckt det varit bra att få in en sån tok-skalle, det skulle ju ge mycket trafik. Tji fick han/hon.

Inlägget plockades bort, rektorn skrek om censur på sin blogg, Newsmill skämdes. Att ingen på Newsmill reagerade när den där A. Anka gjorde samma sak för ett par veckor sen är knepigt? Konstigt, det måste ju varit något liknande.

Sync finns på riktigt i alla fall. Också. Jag lovar.